På väg hem...

På kvällen klev vi på Stenaline-båten för att lämna Danmark bakom oss och återvända hem till Göteborg. Problemet var bara att de flesta andra svenskar i Danmark hade tänkt precis samma tanke, och båten var fylld till bristningsgränsen. Det satt, stod och låg människor precis över allt i hela båten, det gick knappt att gå framåt utan att snubbla över någon. Varmt, trångt och otroligt jobbigt! Det slutade med att vår familj satt i princip ensamma ute på däck och huttrade, för några jackor hade vi inte släpat med oss från bildäck. Tur att Liten höll sig på gott humör i alla fall...

Det där humöret...

Åh, han är faktiskt ganska söt när han är sur också...

Värsta lilla mini-tonåringen har flyttat in i vårt hus. Från att ha varit en söt och glad liten kille, så har Liten förvandlats till en ilsken liten filur. Han hävdar sina åsikter högljutt, han skriker, han gråter, han gnäller, han smäller i dörrar, han slåss. Värsta lilla gangstern liksom!

Det värsta av allt är tjatet, han ger sig liksom inte. Med en genomträngande gnällig ton upprepar han sina önskemål om och om och om igen tills man blir helt galen.

Det gäller att vara konsekvent och hoppas att det är en fas. Jag vill ju ha min goa glada kille tillbaka. Det är tur att man får en skymt av honom emellan utbrotten i alla fall...