Nya cykeln...

Liten fick en ny cykel med matchande hjälm i somras, då han växt ifrån sin gamla cykel. Han tokälskar sin nya cykel och vill helst cykla hela tiden, vilket innebär att mamman flåsande får springa bakom då den nya cykeln saknar stödhjul.

Vi funderade på att skippa att montera dit stödhjul, och istället lära Liten att cykla. Men Liten har i princip ingen balans och ägnar mer tid åt skratta än åt att hålla koll på vart han cyklar. Han ramlar mest hela tiden, men klättrar lika snabbt upp på cykeln igen. Mamman är dessutom skadad och väntar en knäoperation, så att hålla jämna steg med Liten är inte det lättaste. Montera dit stödhjul eller låta bli, det är frågan...

Hos tandis...

Liten i väntrummet på Folktandvården.

Liten har ju nyligen fyllt fyra år och det betyder att det var dags för hans andra besök hos Folktandvården. Förra året gick det inte direkt bra, han var ledsen, ville sitta i mammans knä och inte öppna munnen. Han tycker fortfarande att det är läskigt, men han talade om att nu är han stor kille och han kommer gapa jättestort. När vi kom in till tandhygienisten backade han lite och gömde sig bakom mamman, och mamman hann tänka att 'nej, inte igen'...

Men så tog han mod till sig och klättrade självmant upp i tandläkarstolen. Det var läskigt att åka i stolen, och underläppen darrade lite, men sedan gapade han så stort han bara kunde. Han gapade till och med när tandhygienisten inte tittade på hans tänder, så till slut sa hon att han inte behövde gapa mera. 

Det var en mycket glad och stolt kille som gick därifrån med ett elefantklistermärke i handen. Fina tänder och inga hål. Borsta noggrant två gånger om dagen, drick vatten och ät godis på lördagar. Välkommen tillbaka om ett år!

Det där humöret...

Åh, han är faktiskt ganska söt när han är sur också...

Värsta lilla mini-tonåringen har flyttat in i vårt hus. Från att ha varit en söt och glad liten kille, så har Liten förvandlats till en ilsken liten filur. Han hävdar sina åsikter högljutt, han skriker, han gråter, han gnäller, han smäller i dörrar, han slåss. Värsta lilla gangstern liksom!

Det värsta av allt är tjatet, han ger sig liksom inte. Med en genomträngande gnällig ton upprepar han sina önskemål om och om och om igen tills man blir helt galen.

Det gäller att vara konsekvent och hoppas att det är en fas. Jag vill ju ha min goa glada kille tillbaka. Det är tur att man får en skymt av honom emellan utbrotten i alla fall...

Fyraårskollen...

Liten började morgonen med kontroll på barnavårdscentralen. Syntestet klarade han galant, pekade bokstäver som om han aldrig gjort annat. Men det blev ju lite tjatigt i längden, så vid de sista bokstäverna skojade han till det lite med ett finurligt leende på läpparna. Han fick testa att gå balansgång, vilket han helst ville göra supersnabbt, och hoppa på ett ben, men då ville han hellre åka rutschkana. Men efter en liten muta och hot om att få återvända, klarade han även ut dessa uppgifter.

Därefter visade sköterskan en massa bilder som hon ställde frågor kring. Det var spännande till en början, men Liten tröttnade mot slutet och pratade om annat istället. Vägrade svara på en del av hennes dumma frågor. Sedan skulle han rita. En gubbe. Har ni hört något så fånigt? Gubbar är väl ingenting att rita. Liten ritade en buss med dörr och fönster med gardiner. Till slut gick han med på att rita en chaufför (notera noggrannt: INGEN gubbe), och målade en chaufför med hals och stor tjock mage, små ögon och mun och armar som höll i en ratt.

Kontrollen avslutades med vägning och mätning. Liten mäter numera 108,5 cm över havet och han väger in på stoltserande 19,8 kg. Han fick med beröm godkänt och belönades med ett klistermärke ur sköterskans fina burk. Välkommen tillbaka om 1,5 år!

Liten fyra år...

Världens vackraste fyraåring!

• Liten är fortfarande helt tokig i bussar, det har han varit enda sedan han lärde sig peka.
• Han räknar felfritt upp till tjugo.
• Han räknar till tio på engelska, one, to, treee, sfour, spive, six, seven, eight, lime, and teeen.
• Han älskar att rita och måla. Hans ritblock är fullt med bussar från pärm till pärm, och en och annan huvudfoting.
• Favoritfärgen är gul.
• Älsklingsfilmen just nu är Bamse, på Bolibompa gillar han Katja Katt och Meckar-Micke och han läser gärna om Nicke Nyfiken.
• Han äter helst pannkaka, eller hambujare.
• Han pratar i princip oavbrutet från morgon till kväll och har alltid något att berätta, förklara eller tala om. Har han ingenting att säga så låter han ändå.
• Fantasi är ingen bristvara hos honom, han fantiserar ihop en massa historier om både stort och smått.
• Han har mycket frågor och funderingar, det är stora saker han funderar på. Om döden och om livet. Frågorna är många, och det är inte alltid helt lätt att svara på.
• Han är envis, mycket envis, och vet precis vad han vill. Trots finns det gott om, han testar alla gränser och vet precis hur han ska göra för att reta oss här hemma till vansinne.
• Han leker gärna utomhus och vill helst inte gå in när han väl kommit ut.
• Han längtar efter att få ett syskon, pratar ofta om våran bebis och väver in den i sina teckningar och berättelser.
• Han är stolt och glad över att vara stor, samtidigt som han gärna vill vara liten och kallar sig för vår lilla bebis.
• Han har under våren gått på familjegymnastik tillsammans med förälder, i början var han feg och ville ha hjälp och stöd med det mesta, men lagom till terminens avslut har han lärt sig hoppa alldeles själv från höga höjder och slå kullerbyttor. Han är mäkta stolt över sina kunskaper och ser fram emot en ny termin med gymnastik.
• Under våren har han äntligen klurat ut hur pedalerna på cykeln fungerar. I början gick det knaggligt och han tittade mer på sina fötter än på vägbanan framför honom, men numera cyklar och bromsar han riktigt galant och cyklar glatt runt på gården här hemma.
• Han kan ta fart på gungan alldeles själv, och gungar ända upp i himlen.
• Han är otroligt kramgo och kärleksfull, talar ofta spontant om hur mycket han älskar oss och sprider kramar och pussar omkring sig. På hans villkor förstås.